Slutet gött, allting gött

Tre dagar har jag nu haft i Mumbai och intrycket är att det är en betydligt mer modern stad än nån annan jag sett i det här landet. Det är renare, större och folk verkar ha det lite bättre ställt, i alla fall i de delar jag valt att hålla mig. Utanför stadskärnan breder Asiens största slum ut sig, men dit tog jag mig aldrig. Vägarna är breda och det finns både stoppljus och övergångsställen som funkar som det är tänkt, kors i taket.

Det är också dyrare, mycket dyrare med indiska mått mätt men fortfarande billigt för en västerlänning. Hotellet kostar 200 kronor natten och en måltid ute ungefär 30 kronor om man inte lyxar till det.

Jag har spatserat runt och kollat sevärdheterna – Gate of India, tågstationen CST, några museum, några marknader, stranden de har här mitt i stan och dessutom dödat lite tid på en fet biograf.

Det blir lätt så när man vet att man ska åka hem snart, det blir mycket tidsdödande. Det känns lite skumt att det verkligen är slut nu, de här 6 månaderna som jag varit ute och göttat mig i världen. Samtidigt ska det bli skönt att komma hem till ett land där man kan räkna med att ha el och vatten 24 timmar om dygnet och inte behöva svettas för varje steg man tar.

Nu ska jag packa ihop mina grejer, se om jag kan få nåt gjort den här dagen innan jag åker till flygplatsen sent ikväll.

Jag antar att vi ses snart.

Posted in Indien | Tagged , , | 1 Comment

Från Anjuna till Benaulim

Benaulim. Lätt den mest amazing stranden hittills. Thailand-klass. Bor i en alldeles förträfflig hydda, precis vid stranden med bara en finfin restaurang emellan mig och havet. Här kommer jag trivas resten av veckan.

Det var österrikaren Thomas, som jag träffade i Hampi, som rekommenderade stället och det tackar jag för. Det kostar 1000 rupier natten (typ 140 kr), men det är det verkligen värt.

Jag kom hit, lite smårasslig (blev förkyld efter en natt under en fläkt i full fart), från Anjuna och resandet gjorde inte saken bättre utan jag utvecklade lite feber. Det gick dock över snabbt och det enda jag lider av nu är en envis snuva och det faktum att det snart är dags att åka hem.

Men Anjuna då? Jo tack, ett helt ok ställe, lite i stil med Palolem. Mer klippor och lite mer otillgänglig playa, men lika mycket försäljare om inte mer. Lite restauranger och butiker längs huvudvägen och längs stranden, så i stort ett soft ställe, men inget som går till historieböckerna som något livsförändrande direkt.

Jag bodde på ett avslappnat ställe med rum runt en lugn, lummig innergård och med en rökskadad indier som företrädare. Svår att föra ett vettigt samtal med, men skön snubbe ändå. Kort, liten och med en vandrande, tom blick. I Anjuna träffade jag Rose och Josh, ett syskonpar från Schweiz, som jag hängde med en del, och jag träffade precis på Rose igen här i Benaulim.

Jag fick även förfrågan från en kvinna i Anjuna att vara med som statist i en Bollywood-film, något som jag tyvärr tackade nej till. Tyvärr, eftersom jag generellt inte gillar att tacka nej till saker, men jag fick lite dåliga vibbar från damen som frågade. Jag kanske är Indien-skadad som blivit så skeptisk till alla förslag och förfrågningar längs vägen. En kanske nyttig skada i så fall, men samtidigt en mycket tråkig skada.

På söndag åker jag till Mumbai.

Namaste.

Photo shootBeard

Posted in Indien | Tagged , | 6 Comments

Hampi!

Jag har varit ute i obygden igen, den här gången i Hampi, ett mycket speciellt och mycket trevligt ställe. Det är en gammal by omgiven av ett minst sagt speciellt stenlandskap, skapat genom miljontals år av vulkanisk aktivitet. Bland dessa enorma stenlandskap står diverse övergivna tempel, ruiner efter stora antika skapelser och här och där gamla statyer av diverse elefantgudar, flerarmade varelser och annat hittepå i miljöer som kantas av bananplantager och floder.

Utöver den avslappnade stämningen i byn var det även svalt och skönt, åtminstone kvällstid, och det var gott om trevliga resenärer att hänga med. Till och med försäljarna var hyggliga.

Nu är jag, efter en 12-timmars nattbuss, tillbaka i Goa, men den här gången i den norra delen, i Anjuna. Det är svårt att få en god natts sömn på de där bussarna, så jag har sovit ikapp i princip hela dan, men planen är att stanna här några dagar och hinna med åtminstone en kustby till innan tåget går mot Mumbai om en vecka.

Det börjar dra ihop sig för hemfärd, men än är det ett par veckor kvar.

Ända in i kaklet!

Posted in Indien | Tagged , | 1 Comment

Goa Goa

Här i Palolem i södra Goa görs inte många knop. Det går som i en god cirkel mellan mat bok, bad, bok, mat, lite vila och sen ta igen sig efter en hård dag.

Jag ska vara här i ett par dagar till innan jag på måndag tar nattbussen till Hampi, som ska vara ett trevligt ställe värt att undersökas. Efter det far jag tillbaka till norra Goa för lite mer strandliv innan jag avslutar resan i Mumbai om ett par veckor.

Stranden här i Palolem är helt ok, men det är svårt att låta bli att jämföra med Thailands motsvarigheter, och de är faktiskt klasser bättre. Här i Goa är stränderna fulla med heliga kor och lösspringande hundar som gör sina behov här och där, och även fiskebåtar och fisknät får samsas med turisterna, som för övrigt är mest israeler och indier, om platsen. På gatorna runt omkring är det i vanlig indisk ordning skräpigt och dammigt och trots att stranden är full med turister är de flesta hyddor längs stranden inte färdigbyggda än.

Men det är lite charmigt ändå, och med indiska mått mätt är nog det här en riktig lyxresort och troligtvis så mycket västerländskt det kan bli i det här landet, på gott och ont, som så mycket annat.

Det är 30 grader i luften, 27 i vattnet och 8 i ölen, så det är väl dumt att klaga med tanke på vad det är för årstid hemma i Sverige just nu.
:)

Posted in Indien | Tagged , , | Leave a comment

Kerala och Goa

Fort Kochi är något så udda som en laidback stad här i sydliga Indien. Jag tog flyget dit från Kathmandu och när en flygresa, förvisso med en mellanlandning men ändå, tar hela dan förstår man att landet är ganska stort.

Jag var lite orolig när jag skulle immigrera till Indien för andra gången. Det finns en regel som säger att man som turist måste vänta 60 dagar innan man återvänder. Jag kan inte alla undantag, eller så kan inte immigrationspolisen inte det heller för in släppte de mig med ett leende. Jag tror det är värre om man åker tur och retur till Sri Lanka eller om man inte är skandinav, eller vad vet jag. In kom jag i alla fall.

Hur som helst.

Fort Kochi består delvis av gamla portugisiska byggnader, dels av kyrkor och fiskeanordningar och erbjuder t.ex. Vasco da Gamas första viloplats som sevärdhet. Det riktiga guldkornet är dock de miltals kanaler som finns inåt landet där man kan bränna dagar glidandes runt på diverse typer av båtar, t.ex. husbåtar. Jag nöjde mig dock med en dagstur i solen och fukten. En trevlig utflykt helt enkelt.

Idag har jag tagit mig ca 80 mil norrut, till Goa, där jag tänkte gå in stenhårt på att inte göra ett skit i några veckor. Hoppas på framgång i detta åtagande.

Posted in Indien | Tagged | Leave a comment

CHOCKHOPPET

JUST NU: här hoppar handlöst från bron.

Allt gick bra, och det var en rätt häftig känsla att släppa taget och hoppa rakt ut från den 160 meter höga bron. Inte så läskigt som jag kanske hade föreställt mig, men man faller snabbt och det där första steget var inte hjärnan och kroppen helt överens om att det var en bra ide…

Imorgon åker jag för övrigt tillbaka till Indien, närmare bestämt till staden Kochi, i provinsen Kerala i sydvästra Indien. Hörs snart igen.

Posted in Nepal | Tagged , | 5 Comments

Sagan fortsätter (return of the trekkers)

Försöker landa efter vår vecka i bergen, och efter lite massage och vila känns kroppen betydligt piggare.

Det var en fantastisk vecka som bjöd på ett minst sagt varierande utbud av natur, från månliknande och blåsiga ökenlandskap till tät djungel med diverse omgivande växter och djur.
Och berg förstås. Massa berg. De högsta vi såg var ett par av de 14 berg som är över 8000 meter, men som mest var vi själva uppe på 3800. Det kändes rätt lagom faktiskt.

En del dagar var det enkla promenader längs nåt som kan liknas vid grusvägar, andra dagar var det tuffa stigningar genom djungeln på som mest 1600 meter på en dag. Det blev inga extra grodhopp den kvällen kan jag meddela.

Det var tidiga morgnar – en gång tidig nog för att se soluppgången från Poon Hill för att bevittna det mäktiga ljuset när solen “tänder upp” de mäktiga bergen och vyerna runt omkring. En otroligt mäktig syn.

Det här landet är så galet vackert och så otroligt charmigt att det faktiskt känns lite vemodigt att återvända till Indien på torsdag morgon, men det känns som chansen är stor att jag återvänder till de här bergen fler gånger i framtiden. Jag fick erbjudandet att hänga på en trekk till Mount Everest basecamp, men tiden och kanske framför allt kroppen sa nej, så jag har åtminstone nåt att längta tillbaka till.

Imorgon kommer nästa utmaning. Jag ska ta mig mot tibetanska gränsen till där det finns en anläggning som bland annat erbjuder ett av världens högsta bungee jumps. Tanken är att jag ska hoppa från en 160 meter hög bro i 100 meters fritt fall. I min kamp att övervinna min snudd på fobiska känsla för höjder känns det här lite som sista bossen.

Wish me luck.

Bilder från Nepal-trekken:

Is that a UFO?Sunrise over Poon HillSunrise over Poon HillSunrise through the fence at Poon HillStunning views...

Posted in Nepal | Tagged , | 11 Comments

Himalaya nästa

Varanasi är nog det mest överväldigande stället jag varit på på jorden. Det är svårt att beskriva, men det är som att vandra omkring i en sagoberättelse från 2000 år sen. Man klär sig i färgglada kläder, målar sig i ansiktet, tränger sig fram bland både turister och hinduer och flyttar på sig för korna i de trånga gränderna. Man ler åt barnen som springer omkring på de sopbeklädda gatorna samtidigt som aporna tittar på uppifrån taken och oxarna badar i den heliga, bruna, floden Ganges. Utanför gamla delen av stan är trafiken minst lika kaotisk som i resten av Indien och man är alltid, alltid svettig.

På kvällarna samlas människor för diverse religiösa akter som jag inte förstår hälften av, men allt är mycket stämningsfullt. Kort sagt är allt skitkonstigt, men samtidigt så mycket närmre verkligheten än man egentligen är van vid.

Och synen av brinnande människokroppar är något som nog kommer sitta kvar på näthinnan ett bra tag till.

Ett otroligt ställe, men samtidigt ett ställe som kräver en hel del energi. Ibland orkar man inte trängas mer med folk eller ta in mer intryck utan vill bara stanna inne och smälta alltihop ett tag.

Jag har precis anlänt till Kathmandu och Nepal. Är inkvarterad hos min gamle vapendragare från universitetstiden Andreas och hans sambo Marie. På lördag ger vi oss ut på en nio dagar lång trekk i de nepalesiska kullarna, vilket ska bli riktigt coolt och det ska bli trevligt med lite bekant sällskap igen.

Vi hörs om en vecka eller så.

Posted in Nepal | Tagged , , , | Leave a comment

“Burning is learning”

Uppdaterat: några bilder inlagda.

Tågresan till Agra blev det mest dret av. Det visade sig att de hade lagt om rutten två dagar innan avfärd, så det gick aldrig till Agra. Istället fick jag hoppa av tåget mitt ute i ingenstans och vänta fem timmar på ett annat som skulle gå framåt kvällen. De unga indiska grabbarna på perrongen tyckte det var lattjo att jag var där dock och försökte stirra ner mig formerade i en halvmåne framför mig när jag satt där på en smutsig väntbänk. En rolig grej var dock att jag fick skriva autografer till dom lite senare och att sällskapet på det nya tåget var rätt trevligt. Nåväl, eftersom jag kom fram så sent på kvällen hade de naturligtvis hyrt ut mitt rum till nån annan så jag fick leta nytt boende. Skitkul, speciellt eftersom jag inte hade ätit på hela dan.

Hur som helst, jag slösade ingen tid nästa dag utan begav mig mot Taj Mahal och blev rätt imponerad framför allt av storleken. Det ser såklart ut precis som på alla bilder man sett, men det är en speciell känsla när man går igenom entreporten och skymtar den massiva vita byggnaden innanför. Om ni åker dit nån gång kan jag rekommendera att gå dit tidigt, innan busslasterna med turister kommer. Jag gick dit igen för att se solnedgången, och det var en rätt trång upplevelse.

I övrigt fanns det ett fort i stan som var rätt mäktigt men i övrigt bestod vistelsen mest av försäljare och lurendrejare. Jag har fortfarande lite svårt att anpassa mig till det faktum att alla, hela tiden gör allt för att blåsa dig och det är synd att man egentligen inte kan hänga med nån indier utan att misstänka att det är pengar han egentligen är ute efter.

Jag kom till Varanasi igår och hann med en hel del innan solen gick ner. Staden domineras totalt av religion, tempel och det har inte hänt speciellt mycket i utvecklingen de senaste 2000 åren. Varje dag bränns lik på bål offentligt, något som vem som helst kan få bevittna (men inte fotografera), och det var en lite morbid upplevelse att se majbrasor med döda kroppar i. Anledningen till att man vill bli kremerad på det här sättet är att man tydligen lämnar jordelivets cykel och kommer till Nirvana. Askan dumpas i den heliga floden Ganges, där för övrigt både sopor och Gud vet vad också slängs. Att folk badar i det och påstår att det är så rent att det kan drickas säger väl en del om vilka skillnader i preferenser man har när det gäller bekvämlighet och renhet.

Varanasi är fruktansvärt skitigt. Djur, människor och mopeder samsas om platsen i de bitvis trånga gränderna och det är inte direkt flipflop-läge om man vill undvika bajs, kiss och allmän skit på fotsulan. Ett fascinerande ställe dock och jag ska utforska stan ytterligare ett par dar innan jag tar flyget till Kathmandu på torsdag. Hade planerat att ta tåg-buss-buss-kombinationen egentligen, men jag känner mig alldeles för bekväm för att inte spara sisådär 15 timmar på ett enkelt flyg istället. Börjar bli lite bortskämd i mitt resande minsann.

Todelo.

Monkey in AgraTraffic in AgraEntering the Red Fort

Posted in Indien | Tagged , , , | Leave a comment

Delhi deluxe!

När jag tog min första promenad här i Old Delhi, där hotellet ligger, gick jag såklart vilse och undrade rätt snabbt “ärligt talat, vad i hela världen är det här för ställe?” när jag försökte ta mig fram på både trottoarer, vägar och gränder bland halvdöda hundar, hemlösa familjer, försäljare, bilar och auto-rickshaws. Jag genade mellan hundbajs, människokiss och oidentifierbar smuts innan jag kom fram till kryddmarknader, skoförsäljare och klocktillverkare i en salig blandning. Varje steg du tar möttes jag av en ny arom – blommor, diesel, skit, curry, sand? Det tog ett par dagar att acklimatisera sig, men jösses vilken häftig stad det är.

Templen och sevärdheterna duggar tätt, men jag saknar lite kontext för att de verkligen ska säga mig något. De är fina, och en del ganska stora, men jag har svårt att ta själva betydelsen av dom till mig.

Jag har under dagarna här hälsat på en designer på en internationell byrå här i stan och fått en rundvisning, jag har ätit kryddstark mat och druckit svalkande öl, jag har knött mig in på den fantastiska metron som tar dig vart du vill i stan (troligtvis en av de mer imponerande tunnelbanorna i världen – det är en annan verklighet där nere) och jag har både prutat och blivit förbannad på påflugna indier. De flesta är fantastisk vänliga dock – jag har fått många förundrade blickar och till och med fått ställa upp på idolporträtt bland flera lokala talanger som vill vara på samma bild som en solglasögonutrustad västerlänning.

Statusen är hög på sina ställen, men misären är total på andra. Jag kan ganska lätt säga nej till försäljare och tiggare, men när en fyraårig pojke springer ikapp dig och greppar ditt lillfinger med sin smutsiga hand och säger nåt lågmält, då är man inte så himla stark…

Sista kvällen i Delhi just nu, och kanske ska jag följa med några tyskar (ständigt dessa tyskar) ut ikväll och avsluta högtidligt. Imorgon går tåget mot Agra och Taj Mahal. Jag räknar med att både resan och vistelsen blir en upplevelse.

På återhörande.

Posted in Indien | Tagged , | 2 Comments